Vi skall få följa med under en vecka när den här tidningen blivit till hos Marknadschefernas tryckpartner i Mölndal, utanför Göteborg. Varje ingående moment skall studeras och du som läser får åka med. Vi får reda på hur det går till ”behind the scenes” och träffar Angelica, Peter, Arne, Eva, Pia, Bojan och Klas. I digitaliseringens tidevarv kan man tro att det inte trycks längre – men där tar man gruvligt fel. Däremot märks det att marknadssidan på företagen tappat dessa bitar här och var.
Så – därför är besöket ett litet försök att råda bot på det – häng med.
[Artikel från BILLES, skribent: Måns Löfgren, Foto: Billes och Måns Löfgren]
Måndag 22 augusti 2021
Det är en vanlig måndag i senare halvan av augusti under nådens år – 2021. Året då vi alla väntar på att återfå den frihet vi sedan ett och ett halvt år tillbaka berövats. Sju av landets dryga 10 miljoner människor har fått en av de två vaccindoser som skall knäcka Covid-19 och vi har förhoppningar om en mer normal vardag.
Därför är inte måndagen så helt vanlig när Angelica svänger in på Billes personalparkering. Det är fortfarande lite höstsvalt efter natten med lite dagg i gräset, men solen värmer på bra. Angelica arbetar med originalproduktion, materialgranskning och förberedelser av inkommande material. Med dryga 25 års erfarenhet av grafiskt arbete via datorer, innebär det att hon var igång redan då huvudprogrammet hette Quark Express och tryckoriginalen rippades ut på film som sedan repromontörer monterade ihop på ljusbord och slutligen brände plåt med. På Billes har Angelica varit sedan 2009 när Billes Tryckeri i Mölndal, utanför Göteborg, var ett utpräglat så kallat 70×100-tryckeri. 2021 är Billes mycket mer än så – ett komplett grafiskt hus med IT- och originalavdelningar, digitaltryck, storformatsproduktion samt adressering och postal hantering via Billes DIOS som införlivades 2018.
Ett nålsöga
Det är få saker som passerar Angelica om de är fel. Det momentet som hon och hennes kollegor ansvarar för är extremt viktigt. Endera sätter de ihop och skapar originalen för kund eller tar emot hel- eller halvfabrikat som sedan bearbetas. Tryckproduktion är resurskrävande och planeringen är komplex – om inte felen upptäcks tidigt i processen så uppstår kostsamma problem och det kan bli både stökigt och dyrt, vilket så klart även kan påverka slutresultatet. Det mesta löses enkelt genom samarbete mellan Angelica och hennes kollegor samt kundens originalproducent – vilket också leder till en kollektiv kompetenshöjning på bägge sidor. Viktigast av allt – det som passerat här är korrekt.
Tidningen Marknadscheferna
Dagens arbete startar med att gå igenom originalen till tidningen du just läser. Arbetet hos skribenter och Marknadschefernas formgivare,
Guðni Ólafsson på GO Grafik, påbörjades redan före sommaren. För några veckor sedan planerade en av Billes projektledare in alla produktionsmomenten så att hela kedjan är förberedd på vad som gäller med upplagor, papperstyp och andra viktiga parametrar. Kontrollerna går som smort eftersom rätt profiler från Billes hemsida har använts, så Angelica gör bara lite stickprover på färgmängder i bilderna. Ibland slinker bilder igenom med för mycket färg i vissa partier så att trycket inte torkar. Allt är i sin ordning och tidningen kan passera det första, viktiga nålsögat – redo för den fortsatta färden genom Billes. Angelica tar en liten förmiddagsfika och fortsätter sedan med resten av jobbkön. Det är ett 10-tal maskiner som skall matas med tryckfiler och produktionen får aldrig stanna.
Tisdag 23 augusti 2021
Nu på morgonen har tidningen plockats upp på datorernas skärmar inne på Billes prepressavdelning. En extra renstädad och teknikintensiv plats på företaget som påminner lite om en kommandocentral med arbetsstationer utplacerade längs kanterna av rummet. I mitten finns ytor som köksöar med speciallysrör över.
– Dessa används för granskning av provtryck, trycksaker och annat som har med färg att göra – därför har lysrören 5000 Kelvingrader i ljustemperatur som är ett ljus som gör att ögat ser färger rätt. Vanliga lysrör är för gula och solljus blir inte heller rätt. Det är en grafisk standard som vi följer så att alla ska betrakta färger på rätt sätt och med samma förutsättningar, berättar Peter.
Last check
Det är Peter som har tagit över stafettpinnen från Angelica. Nu hamnar tidningens alla sidor in i den så kallade Prinergyn – ett system som lägger upp tidningssidorna rätt. Den hittar också eventuella fel som skulle ha kunnat slinka igenom ända hit. Peter skall även köra ut ett provtryck på framsidan. Guðni vill gärna se hur framsidan blir i slutresultat innan den hamnar i tryckpress – det är ju läsarens första intryck och kanske det som avgör om tidningen ens läses. Peter får också ut ett korrektur som mailas till Guðni, en länk som leder honom in i kontrollfunktionen i Prinergyn där man godkänner korrekturet för tryck.
Under eftermiddagen kommer han förbi och får se provtrycket på framsidan, när det gjorts skickas filerna till plåt-kön. Allt ser ut som förväntat och han lämnar Billes med en känsla av tillfredsställelse.
Nu har han gjort vad han kan.
Onsdag 24 augusti 2021
Under natten har allt hamnat på tryckplåtar ute i plåtlinan och de står klara i en rullvagn. Ute vid tryckpressen råder febril verksamhet. Europapallarna med papper står beredda vid maskinen och en av dem redan i iläggaren 15 meter bort i andra änden, bortom de fem tornen. Ett torn för varje tryckfärg och lack – Cyan (Blå), Magenta (Röd) Yellow (Gul) samt KeyColor (Svart) – CMYK.
Vi befinner oss i hjärtat av Billes, den stora offsethallen. Det är rent och snyggt med tydliga platser för allt – papper, plåtvagnar och var man skall gå för att passera till andra avdelningar. Inte riktigt som min bild av hur det borde se ut på ett stort tryckeri. Klart att det väsnas och att det är många grejer – men det syns att man bestämt sig för att ordning och reda påverkar slutresultatet till det bättre. I ena delen står en av Nordens största tryckpressar som trycker drygt 1,5×2 meter stora ark till bland annat utomhustavlor på stan. I andra änden står två långa tryckpressar för 70×100-ark. En med åtta färger som därför trycker bägge sidorna på arken i samma svep och en med fyra färger med ett tilläggsverk för lack. Högt upp i taket puffar flera ”duschar” ut en tunn dimma som ser till att luftfuktigheten ligger runt 55% året om. Papper är känsligt, speciellt för låg luftfuktighet då det uppstår statisk elektricitet. Händer det dras flera ark in i tryckpressen och det är lika dåligt som när det händer på kontorsskrivaren.
Tidningen rullar
Arne har låtit de första plåtarna till tidningen matas på plats i pressen och några inställningsark landar bakom hans rygg. Ett av arken tas ur och placeras på något som ser ut som ett manöverbord. Ovanför bordet sitter en belysning med samma kalla sken som inne i reproavdelningen. Plötsligt ser det ut som en miniatyr av en spårvagn åker över arket från höger till vänster och sedan tillbaka –”nu hamnar värden från densitometern (spårvagnen) för färgmängden på skärmen här borta – ISO:n och våra profiler säger mellan vilka värden de skall ligga och justerar pressen. Sedan en mätning till så är vi igång. Det går inte många inställningsark i spill tack vare detta”, ropar Arne. Knappt hinner jag backa ut ifrån ytan där Arne står och styr den 15 meter långa pressen innan han gör tummen upp och vrider upp maskinen på 10.000 ark i timman. Plötsligt kommer jag på mig själv med att stå och nynna en E-Type-låt till pressrytmen. En låt i workout-tempo och knappast en ballad. Om några timmar kommer alla fem europapallarna med tryckark för tidningen att stå på ”torktorget” i väntan på morgondagens vidare äventyr. Jag lämnar tryckhallen och pulsen där inne, säger hejdå till Eva i den eleganta receptionen. Det klickar till i dörrlåset när hon låser upp så att jag slipper själv. Imorgon bitti är jag tillbaka i samma entré för nästa anhalt.
Torsdag 25 augusti 2021
När jag kliver in i Billes bokbinderi som ligger lite bakom och i direkt anslutning till tryckhallen, så är Pia redan igång med tidningen Marknadscheferna för fullt. Det är en hall som är något mindre än tryckhallen, full av maskiner som har med den så kallade efterbearbetningen att göra. Innan det slutgiltiga momentet, klammerhäftningen, skall de stora arken falsas (vikas) ihop till mindre ”paket”. Varje 70×100-ark rymmer 16 A4-sidor av den slutgiltiga tidningen, så några paket för inlagan och så omslaget på det. I ena änden av Pias maskin står en av de pallar som kom ur Arnes maskin igår. Det smattrar på för fullt och det är smått obegripligt hur arken i den hastigheten åker upp och ner, fram och tillbaka, för att komma ut i andra änden hopvikta till en fjärdedel. Pia tar då och då med van hand ut exemplar av de hopvikta arken. Granskar dem och knappar lite på någon inställning, för att låta maskinen smattra vidare.
– När man får upp farten så slår arken i lite hårdare och då behövs småjusteringar – sen är det full fart, berättar Pia.
Några meter bort står redan Bojan och ställer in och förbereder häftmaskinen. Pia är inne på slutspurten så om 15 minuter kan häften gå igång. Häftmaskinen är lite mer imponerande än min bordshäft på kontoret. Inte riktigt lika lång som Arnes press men bra nära. Sista biten vinklar den av som ett ”U” och strax före första svängen ser man att de två häftklamrarna kommer på plats. Nu ser det för första gången ut som en tidning när den landar i slutet av U:et. Då kommer en trimkniv ner längs alla tre sidor som inte har klammer. Voila! Ut på rullbandet framför mig glider de – de rykande färska tidningarna. Marknadschefstidningen hösten 2021. Bojan staplar dem 10 och 10, saxade så att de inte välter innanför pallkragen. Resten av dagen går åt till att färdigställa upplagan som sedan skall in till Billes DIOS hos Klas. Det blir morgondagens uppdrag. Jag vinkar hejdå till Bojan, Pia och de andra som redan som redan är igång med nya puckar.
Fredag 26 augusti 2021
Halloj Måns! Du är nästan mitt första besök på ett och ett halvt år. Här inne har vi haft besöksförbud för pandemin, berättar Klas välkomnande och tydligt glad över att få besök igen. Klas är projektledare på Billes DIOS som är ett distributionscenter inom logistik. DIOS AB grundades 1994 och ingår sedan 2018 i Billes-familjen.
– Vi har ganska många kunder som har komplexa produkter som löpande skall skickas ut till kunder eller inom den interna organisationen. Efter utskick kan det även innebära lagerhållning utav produkter för senare utskick eller weborder. Det kan tex. vara vitamin-kit i en låda med informationsblad därtill, berättar Klas. Han fortsätter:
– Det gör att vi behöver ganska stora utrymmen och ligger därför i en separat byggnad 1,5 km. fågelvägen från tryckeriet – innan låg vi norr om Göteborg – lite för långt bort.
– Många kunder använder oss som hub där flera leverantörer levererar gods så att vi sedan gör gemensamt utskick till butiker och säljare. Säljare är lite speciellt då de ofta jobbar med eget lager med kodlås eller liknande. Där har vi transportörer som kan hantera det genom att gå in och ställa av leveransen i säljarens förråd. Adressering, kuvertering och inplastning jobbar vår maskinavdelning med, där en viktig del är sorteringen. Genom den senaste tekniken får vi ut bästa portot för distributionen. Antalet inlagor kan skilja sig från varje utskick. Säkerheten kring adressfiler lägger vi stor vikt på och varje kund har sitt egna inlog på FTP:n. Vi är i slutet av kedjan och kunden får löst allt via en kontakt som ansvarar för hela kedjan. Se bara på er tidning som vi skall köra igång om en stund. Vi får hit tidningarna och gör dem klara för att landa i mottagarnas brevlådor och Marknadscheferna behöver inte göra något annat än att skicka över en aktuell adressfil – bra va? flinar Klas.
Nu kom ditt namn på tidningen
Vi tar en kaffe och pratar lite till innan Klas visar mig ut till adresseringen. Adressfilen är granskad och förberedd på skärmen, positionen där adresserna skall hamna på tidningarna är inställd. Josefin säger till Klas att allt är okej, gör tummen upp och kör igång maskinen. Inte lika snabbt som de tidigare upplevelserna men huvudena kör på adresserna i en farlig fart. Vi lämnar produktionshallen och rör oss mot utgången och Klas avslutar –”Vi gör klart idag och lämnar dem sorterade till CityMail och PostNord innan vi tar helg. Sedan gör de sitt så att era mottagare har den i mitten på nästa vecka – blir det bra?” Jag svarar att det blir alldeles förträffligt, tackar för titten och kaffet och beger mig hemåt.
Summa summarum
Jag har fått följa arbetsgången på Billes under en vecka och då specifikt tillkomsten av den här tidningen. Från ax till limpa genom hela processen har jag fått se hur det går till och hur en vältrimmad, grafisk process ser ut. Olika personer vid varje moment har tagit sig tid att förklara på ett sätt som blivit enkelt att förstå. Helt klart är att Marknadschefernas nya tryckpartner med sitt gedigna miljötänk och idoga arbete för att bli helt klimatneutralt – samt organisationen kring tillverkningen – har imponerat.
Du ser själv resultatet.
5 Snabba frågor till Angelica
Vad är det vanligaste felet på inkommande material?
– Skulle säga att det är att det saknas utfall och att länkarna till logos eller bilder saknas. Under arbetets gång har kopplingen brutits och då kommer de inte med vid material-leverans.
Vilket är det konstigaste felet?
– Texten på en skylt var röd ända fram till printern – den gjorde texten blå. Felet kringgicks innan leverans men vad det berodde på har inte gått att reda ut och det är sällsynt.
När är ditt jobb roligast?
– När jag känner att jag hjälper kunder att utvecklas – det är grymt.
Kan du ge någon form av jämförelsetal på en dator 1995 och den du använder idag?
– En dators hårddisk då var 500 MegaByte och nu är den 2 TerraByte, mer är 4000 ggr. större.
Palme – är ni släkt?
– Olof skall ha varit min morfars kusin.
Orginalartikeln hittar du HÄR
.png)
